Photo by Mikel Ibarluzea on Unsplash

Den magra gamla mannen tittade länge på mig med sin otäckt stirrande blick. Han var länge helt tyst innan han med sin fågellika hand räckte mig en rostig gammal nyckel. 

-Här har du nyckeln till tjänstefolkets bostad ute vid skogsbrynet, sa han.

Jag tog emot nyckeln med en darrande hand och den gamla mannen la en iskall hand på min axel. Han ledde mig till utgången, öppnade dörren och pekade mot ett grått litet trähus som skymtade i hällregnet några hundra meter längre bort. Den mörka granskogen låg tätt intill det gamla huset.

-Förr i tiden fick drängar, pigor och annat tjänstefolk bo i det lilla huset. Det var lättare för herrskapet att hålla koll på dem då, sa den gamla värden med ett underligt leende på läpparna.

-Nyckeln kan krångla lite, men gå nu, det är en låååång dag imorgon.

Jag tog nyckeln, sprang genom regnet mot tjänstebostaden. Blixtar lyste upp fönstrena i det grå husets fasad.