När jag går mot nästa stearinljus så knarrar träplankorna i golvet. På ett läskigt sätt påminner det knarrande ljudet av trä mot trä om ljusa skrik. 

Tavlan som jag hinner slänga en blick på innan jag blåser ut stearinljuset bredvid den får kalla kårar att gå längs min rygg. En oljemålning av en man bitandes ett litet barn…den spruckna färgen och det fladdrande ljuset får det att nästan se ut som om bilden rör på sig.

Med den olustig känsla letar jag mig tillbaka till sängen i det nu helt mörka rummet. Jag kniper hårt ihop ögonen och somnar trots allt tillslut.